Provtagning och diagnostik
Eftersom diagnostiken fortlöpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.
Diagnosen Newcastlesjuka finns definierad i OIE:s manual samt i bekämpningsdirektivet. För att klassas som Newcastlesjuka måste paramyxovirus –1 isoleras och ha särskilda egenskaper vad gäller den sjukdomsframkallande förmågan. Den kan bestämmas genom att patogenitetsindex (ICPI) tas fram hos ett framodlat virus eller genom molekylärbiologiska metoder.
Idag används så gott som alltid PCR-analys för att ställa diagnos genom att detektera virusarvsmassa. Enligt EU-direktiv 92/66/EEG måste egentligen virus odlas fram och dess ICPI bestämmas genom patogenitetstest, men på senare år har även molekylärbiologiska metoder godkänts som diagnostisk test. Odling av virus och patogenitetstest kan ta flera veckor.
För påvisande av virus eller virusarvsmassa tas organprov ut från fåglar inskickade för obduktion. Svabbar från kloak kan också användas.
Eftersom vaccination mot Newcastlesjuka inte är tillåten i Sverige hos andra fåglar än tävlingsduvor kan alla infektioner som pågått en vecka eller mer påvisas serologiskt. Antikroppar uppkommer efter ungefär en vecka. Man kan inte bestämma virusets sjukdomsframkallande förmåga genom att detektera antikroppar. I smittspårning tillbaka i tiden kan provtagning för antikroppar ge värdefull information. I anslutning till att antikroppar utvecklas brukar det blir svårare att detektera virus från de infekterade djuren.
