Beredskap och bekämpning
Rabies kan förebyggas genom att undvika kontakt med okända däggdjur samt genom förebyggande vaccinering. Vid införsel av sällskapsdjur till Sverige gäller särskilda införselkrav, som vaccinering (se EU förordning 998/2003 samt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:85, 4 Kap) om vaccination av djur mot rabies) eller karantänisering, för att skydda Sverige bland annat mot att rabiesinfekterade djur förs in i landet.
Se Jordbruksverkets info om införsel och utförsel av hund och katt
Rabiesövervakningen av fladdermöss i Sverige har pågått sedan slutet av 80-talet och knappt 600 döda fladdermöss har under tiden skickats in till SVA för undersökning. Inte i någon av fladdermössen som undersökts har rabiesvirus påvisats.
Se länk till SVA
För att förhindra vidare smittspridning från misstänkt infekterade djur ska de så snart som möjligt isoleras. Det är också viktigt att spåra riskkontakter med konstaterat smittade djur för att spåra källan till infektionen samt för att stoppa vidare smittspridning.
Vaccinationskampanjer på både tama och vilda djur anses vara den huvudsakliga vägen mot utrotning av rabies enligt OIE och WHO. Vilda djur såsom rävar och mårdhundar vaccineras genom att särskilda beten med vaccin sprids manuellt eller med flygplan. För kontroll av rabies bland lösspringande hundar ses bästa effekt om populationsbegränsande åtgärder (genom bl.a. kastrering) sätts in som komplement till vaccineringsåtgärder.
