 |
||||
| Övriga benämningar | ||||
| Inkubationstid: Zoonos: Agens: Vektor: |
10 dagar-6 månader Ja Lyssavirus Nej |
Int: Lat: Eng: Ty: Fra: | Rabies Lyssa Rabies Tollwut Rage |
|
Länkar:
SVA
Jordbruksverket
Smittskyddsinstitutet
FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations)
OIE (World organization for animal health)
ECDC (The European Centre for Disease Prevention and Control)
WHO (World health organization)
Rabiesbulletinen
Allmänt
Sjukdomen rabies (syn. vattuskräck) har varit känd i Europa och Asien sedan antikens dagar. Rabies är en virusorsakad sjukdom som kan angripa alla varmblodiga djur, inklusive människa. Smittämnet orsakar encefalit och när väl symtom uppträder är mortaliteten praktiskt taget hundraprocentig. Sjukdomen har inte förekommit hos djur i Sverige sedan 1886, men är relativt vanlig i Östeuropa, men ovanlig i övriga delar av Europa. Över hela Afrika, Asien, Nord- och Sydamerika är sjukdomen vanlig hos flera olika djurslag.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör omkring 55 000 människor årligen i rabies världen över. De flesta fallen förekommer i Indien, Kina och Afrika.
Sjukdomssymtomen varierar något mellan olika djurslag. Beteenderubbningar är det tidigaste tecknet. Vilda djur förlorar sin skygghet, medan tama djur blir skygga och/eller aggressiva. Så småningom utvecklas förlamningar och rörelsestörningar som kan följas av krampanfall innan djuret dör. När väl symtom utvecklats är sjukdomen dödlig. Människor drabbas bland annat av kramp i svalget, oftast utlöst av åsynen av vatten (vattuskräck).
Sjukdomen smittar främst via bett, eftersom sjukdomen kan leda till aggressivitet, och stora mängder virus finns i saliven hos infekterade djur. Smittämnet kan utsöndras i saliven i upp till två veckor innan djuret visar sjukdomssymtom. Tiden mellan infektion och uppvisande av symtom varierar mellan några veckor till flera månader
Den första person som framgångsrikt vaccinerades mot rabies hette Josef Meister. 1885 blev han, som liten pojke, svårt biten av en rabiessjuk hund, och Louis Pasteur gavs här möjlighet att prova sitt på kaninryggmärg framtagna och därefter avdödade vaccin.