Anmälan om misstanke
epizootihandboken kapitel 7
Den som har anledning att misstänka att djur i sin vård har drabbats av en epizootisk
sjukdom är enligt epizootilagen skyldig att anmäla detta till en veterinär. En veterinär som misstänker eller får kännedom om epizootisk sjukdom måste omedelbart anmäla misstanken till Jordbruksverket och länsstyrelsen och också vidta åtgärder för att förhindra smittspridning. Vid stark misstanke kan veterinären spärrförklara gården utan att ha besökt den. Vid en undersökning på gården kan veterinären, beroende på vilka symtom djuret/djuren har, handla på olika sätt. Antingen kan misstanken avfärdas direkt eller så misstänks epizootisjukdom. Vidare beslut från Jordbruksverket beror på vilken sjukdom som misstänks men oftast blir det frågan om provtagning och spärrförklaring. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) lämnar instruktioner om provtagning och provtagningsmaterial finns på länsstyrelsen.
Spärr- och smittförklaring
epizootihandboken kapitel 13
För att förhindra ytterligare spridning av sjukdomen utfärdas spärrförklaring av den misstänkt smittade gården och eventuella kontaktgårdar. En spärrförklaring syftar till att motverka smittspridning och innebär att inga djur eller produkter som kan bära med sig smitta får lämna eller komma in till gården. Obehöriga får inte tillträde till gården och ingen får lämna en spärrförklarad gård utan att ha smittrenat sig. Jordbruksverket kan vidare besluta om smittförklaring av de områden där smitta förekommer. Smittförklaring innebär att Jordbruksverket kan besluta om ytterligare begränsningar i hanteringen av djur eller produkter i området.
Nationellt transportstopp
epizootihandbok Del II kapitel 7
Vid utbrott av tex. mul- och klövsjuka kan Jordbruksverket besluta om ett tillfälligt totalförbund för alla djurtransporter. Transportstoppet syftar till att begränsa smittspridning i ett initialskede av ett utbrott, innan en överblick över smittläget finns.
Smittspårning
epizootihandboken kapitel 7
För att utreda varifrån smittan kommer och hur den kan ha spridits vidare måste
utförlig smittspårning göras. Smittspårningen innebär bl.a. att sammanställa uppgifter
om kontakter och att försöka hitta möjliga och sannolika smittvägar. En första smittutredning görs på gården, oftast av den veterinär som varit först på plats. Smittspårningen är ofta ett omfattande arbete.
Restriktioner i området
epizootihandboken kapitel 14
Jordbruksverket kan införa olika typer av restriktioner i området där smittan förekommer, t.ex. förbud att flytta djur och tillträdesförbud till djurstallar. När det gäller vissa EU-reglerade epizootisjukdomar upprättas skydds- och övervakningsområden runt den smittade anläggningen.
Bekämpning av epizootin
epizootihandboken kapitel 15, kapitel 16, kapitel 17
Beroende på sjukdom tillämpas olika strategier för att förhindra spridning och utrota sjukdomen. För de mycket smittsamma epizootisjukdomarna, som exempelvis mul- och klövsjuka och svinpest, måste samtliga mottagliga djur på en anläggning avlivas. Efter avlivning måste djurkropparna tas om hand och destrueras och anläggningen saneras från smitta.
Vaccination
epizootihandboken kapitel 22
Djur får inte vaccineras mot epizootisk sjukdom utan särskilt beslut från Jordbruksverket. Om vaccination tillämpas finns det regelverk för hantering av vaccinerade djur och produkter från vaccinerade djur.
Ersättning
epizootihandboken kapitel 23
Vid epizootisjukdom ersätter Jordbruksverket förlorat djurvärde, saneringskostnader och produktionsbortfall. Ersättning till tredje man på grund av följdskador ersätts inte.
