Infektiös laxanemi (ILA)
ILA drabbar framförallt lax i kustvatten, men har även setts hos odlad regnbåge. Symtom är bland annat blödningar i främre ögonkammaren och på buken.
Översikt
Mottagliga för sjukdomen: laxfisk.
Fråga | Fakta |
|---|---|
Zoonos | Nej |
Smittämne | RNA-virus nära relaterat till familjen Orthomyxoviridae. |
Förekomst
Sjukdomen beskrevs första gången i Norge i slutet av 1980-talet och har nu även påvisats i Skottland, Kanada, USA, Irland och Chile. Området, från Stavanger till svenska gränsen har aldrig haft något ILA-utbrott. Närheten till områden med infektion gör ändå att det finns skäl att, framförallt på den svenska västkusten, vara observant på symtom på sjukdomen.
Övriga benämningar
Internationellt: Infectious salmon anaemia (ISA).
Engelska: Infectious salmon anaemia.
Värddjur
ILA drabbar framförallt lax (Salmo salar) i kustvatten, men har även setts hos odlad regnbåge (Oncorhynchus mykiss). Viruset har också påvisats hos pollock (Pollachius virens) och torsk (Gadus morhua). Efter experimentell infektion har virusreplikation påvisats i flera fiskarter såsom öring (Salmo trutta), röding (Salvelinus alpinus) och strömming (Clupea harengus).
Klinisk bild
Fisken uppvisar beteendeförändringar såsom slött och onormalt simsätt (balanssvårigheter). Observerade symtom är bleka gälar, utspänd buk, exophthalmi och ibland fjällficksödem samt blödningar i främre ögonkammaren och på buken.
Infektiös laxanemi (ILA) ger inte sjukdom hos människa.
Etiologi
Infektiös laxanemi (ILA) orsakas av ett RNA-virus nära relaterat till familjen Orthomyxoviridae.
Provtagning och diagnostik
För att diagnostisera sjukdomen uttas virusprov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta (för att utesluta andra virus), blodutstryk och blodprov (3 ml heparinrör eller EDTA), formalinfixera material för histopatologi från lever, mjälte och främre delen av tarmen. Etanolfixerat material fråmhjärta, lever, mjälte för molekylärbiologisk diagnostik RT-PCR.
Proverna (eller hela fiskar) skickas till SVA avdelning för vilt, fisk och miljö med angivande om sjukdomsmisstanke. Informera laboratoriet i förväg att prov kommer.
Observera smittrisken, vid misstanke på sjukdomen skall all utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.
Patogenes och patologi
Infektionsport är via gälar och troligen tarm. Infekterad vävnad är endothelialceller i hjärta, lever, mjälte med flera. Fisken uppvisar yttre symtom såsom mörkfärgning och bleka gälar, utspänd buk, exophthalmi och ibland fjällficksödem samt blödningar i främre ögonkammaren och på buken. Öppnas fisken ses ofta ascites och blödningar i bukfett och inre organ. Mag-tarmkanalen kan vara fylld med ett vattnigt sekret.
Vänstra bilden: Sektionsfynd - Notera de bleka gälarna, den svullna och mörkfärgade levern, samt den rikliga förekomsten av petekiella blödningar på visceralt fett och pylorusblindsäckar. Petechier kan också ses på simblåsans vägg och mjälten är ofta förstorad.
Bildkälla: Trygve P. Poppe, Veterinärhögskolan, Oslo
Högra bilden: Ascites - Mörk och svullen lever, petechiella blödningar på visceralt fett och ascites med hemorrhagiskt inslag.
Bildkälla: Trygve P. Poppe, Veterinärhögskolan, Oslo
Vänstra bilden: Interstitiella blödningar i njurarna - Hos fisk ligger njurvävnaden inbäddad i hematopoetisk vävnad. Här ses interstitiella blödninger i njurarna, ILA kan även ge tubulära nekroser.
Bildkälla: Trygve P. Poppe, Veterinärhögskolan, Oslo
Högra bilden: Levernekroser - I det terminala stadiet av ILA ses fokala levernekroser, ofta lokaliserade runt en ven. I bildens högra del finns också ett hemorrhagiskt inslag i nekrosen, observera att fisk har kärnförande erytrocyter.
Bildkälla: Trygve P. Poppe, Veterinärhögskolan, Oslo
Epidemiologi
Sjukdomen förekommer i havsvatten, endast ett fåtal fall har påvisats i sötvatten. Virus kan påvisas i vattnet runt infekterade anläggningar. Försök har visat att viruset kan överleva flera veckor vid en vattentemperatur av 4 – 15 °C.
Dödligheten kan variera stort men kan sammantaget omfatta upp till 90% i en besättning.
Sjukdomen kan överföras både vertikalt och horisontellt. Fiskar som överlevt virusinfektionen blir symtomfria smittbärare.
Beredskap och bekämpning
Området från Stavanger till svenska gränsen har aldrig haft något ILA-utbrott. Närheten till områden med infektion gör ändå att det finns skäl att, framförallt på den svenska västkusten, vara observant på symtom på sjukdomen.
Sjukdomen är inte behandlingsbar och det finns inte heller något fungerande vaccin.
Vid misstanke på förekomst av smittämnet ska länsveterinär eller Jordbruksverket omedelbart informeras.
Folkhälsoaspekter
Infektiös laxanemi (ILA) ger inte sjukdom hos människa.
Populärvetenskaplig sammanfattning
Mottagliga för sjukdomen: laxfisk.
Sjukdomen drabbar främst lax. Öring och regnbåge blir inte sjuka av viruset men kan fungera som smittbärare. Sjukdomen finns inte i Sverige men finns påvisad i Skottland, Kanada, Irland, Chile och Norge. Området från Stavanger till svenska gränsen har aldrig haft något utbrott av ILA. Närheten till områden med infektion gör ändå att det finns skäl att, framförallt på den svenska västkusten, vara observant på symtom på sjukdomen.
Fisken får beteendeförändringar som ett slött och onormalt simsätt på grund av balanssvårigheter. Andra symtom som man kan se är utspänd buk, blödningar på buken, mörk lever, anemi, och ibland blödningar i ögonkammaren.
Sjukdomen orsakas av ortomyxovirus och drabbar, enligt norsk erfarenhet, lax i kustvatten och smittar enligt nuvarande kunskaper inte från föräldradjur direkt till avkomman. Dödligheten kan variera mellan 0-100 procent. Viruset sprids via vattnet och med fiskodlingsutrustning. Fiskar som överlevt ILA blir symtomfria smittbärare och kan sprida sjukdomen vidare. För att diagnostisera sjukdomen tas virusprov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta. Ta även blodutstryk och blodprov (3 ml heparinrör) och formalinfixera material för histopatologi från lever, mjälte och främre delen av tarmen.
Vid misstanke på förekomst av smittämnet ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras. Proverna skickas till SVA:s avdelning för vilt, fisk och miljö/fisksektionen. Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. All utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen ska saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.