Vårviremi hos karp (SVC)
SVC orsakar sjukdom hos bland annat karpfiskar och gädda. Sjuk fisk blir mörkfärgad, har exofthalmi och en långsam andning.
Översikt
Mottagliga för sjukdomen: karpfisk.
Fråga | Fakta |
|---|---|
Zoonos | Nej |
Smittämne | Rhabdovirus carpio |
Förekomst
Sjukdomen förekommer i Asien, Kanada och flera europeiska länder. Norden anses fritt från sjukdomen. Under 2006 har sjukdomsutbrott rapporterats från Kanada, Tjeckien, och Storbritannien. Under första halvan av 2007 har utbrott rapporterats från Storbritannien.
Övriga benämningar
Internationellt: Spring viraemia of carp (SVC).
Engelska: Spring viraemia of carp.
Värddjur
Viruset orsakar sjukdom hos karpfiskar, gädda, sebrafisk (Danio rerio) och guppy (Lebistes reticulatus) med flera arter.
Klinisk bild
Den sjuka fisken är ofta mörkfärgad, har exofthalmi och en långsam andning. Fisken simmar slött med sporadiska hyperaktiva perioder. Vanliga fynd är också bleka gälar, en utspänd buk med vätska i bukhålan samt små blödningar i hud och gälar.
Vårviremi hos karp (SVC) ger inte sjukdom hos människa.
Etiologi
Vårviremi hos karp orsakas av Rhabdovirus carpio.
Provtagning och diagnostik
För att diagnostisera sjukdomen uttas virusprov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta.
Proverna (eller hela fiskar) skickas till SVA avdelning för vilt, fisk och miljö med angivande om sjukdomsmisstanke. Informera laboratoriet i förväg att prov kommer. Observera smittrisken, vid misstanke på sjukdomen skall all utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.
Differentialdiagnoser
- Carp erythrodermatitis (sommarsår)
- Infektion med Aeromonas salmonicida sp achromogen
- Edwardsiellosis
Patogenes och patologi
Vanliga fynd är exoftalmus, bleka gälar, en utspänd buk med vätska i bukhålan samt små blödningar i hud och gälar. Öppnar man fisken hittar man blödningar i inre organ inklusive muskulatur, simblåsa och hjärna samt seg mucoid avföring. Ibland ser man också vita härdar i lever och njure (nekroser).
Histopathologiska förändringar kan ses I de flesta organ. I lever och blodkärl ser man ödematösa, perivasculär degereration och nekros. I lever ses även hyperemi och multipla fokala nekroser och degeration. Hjärtat uppvisar perikardit och infiltration i myokardiet, fokal degeneration och nekroser. Njuren har skador i den exkretoriska och hematopoetiska vävnaden. Ansamlingar av död vävnad ses i lumen av renala tubuli.
Epidemiologi
Viruset har kunnat påvisas utanför sitt värddjur efter 5 veckor i sötvatten vid 10 °C. Sjukdomsutbrott sker vid en vattentemperatur mellan 11 – 17 °C ofta under vårperioden.
Parasiter såsom kräftdjur och iglar kan fungera som vektorer och överföra viruset. Även fiskätande fågel, såsom häger har påvisats kunna överföra virus kortare distanser.
Beredskap och bekämpning
Terapi och vaccin saknas.
Vid misstanke om förekomst av denna sjukdom ska länsveterinär och Jordbruksverket omedelbart informeras.
Folkhälsoaspekter
Vårviremi hos karp (SVC) ger inte sjukdom hos människa.
Populärvetenskaplig sammanfattning
Mottagliga för sjukdomen: karpfisk.
Viruset har i andra länder visat sig kunna smitta olika fiskarter. Därför skulle sjukdomen få konsekvenser för ett flertal arter om den kom ut i ett svenskt vattenområde. Sjukdomen förekommer i Asien och flera europeiska länder. Norden anses fritt från sjukdomen. Den sjuka fisken är ofta mörkfärgad, har utåtstående ögon och en långsam andning. Fisken simmar slött med sporadiska hyperaktiva perioder. Vanliga fynd är också bleka gälar, en utspänd buk på grund av vätska i bukhålan samt små blödningar i hud och gälar. Öppnar man fisken hittar man blödningar i inre organ inklusive muskulatur, simblåsa och hjärna. Ibland ser man också vita härdar på grund av celldöd i lever och njure.
Vårviremi hos karp orsakas av rhabdovirus. Sjukdomsutbrott sker ofta under vårperioden då vattnet är varmare.
Kräftdjur och iglar kan fungera som vektorer och överföra viruset till fiskar. Fåglar som äter fisk, till exempel häger, har visat sig kunna överföra virus kortare distanser. För att diagnostisera sjukdomen uttas virusprov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta.
Misstänker man förekomst av denna sjukdom ska länsveterinär och Jordbruksverket omedelbart informeras. Prover skickas till SVA:s avdelning för vilt, fisk och miljö/fisksektionen . Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov kommer. Observera smittrisken, all utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen ska saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.