Hantering av ett epizootiutbrott

När en veterinär misstänker att en besättning har drabbats av en allvarlig smittsam sjukdom ska hen omedelbart anmäla det till Jordbruksverket. Jordbruksverket är ansvarig myndighet för kontroll och hantering. Åtgärder kan omfatta till exempel avlivning av djur, smittrening, förflyttningsrestriktioner, vaccination och undersökning av djur eller produkter i kontrollsyfte.

En djurhållare (aktör) som misstänker en allvarlig smittsam sjukdom hos djuren de ansvarar för ska kontakta en av Jordbruksverkets distriktsveterinärer.

När en veterinär misstänker att en besättning har drabbats av en allvarlig smittsam sjukdom ska hen omedelbart anmäla det till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Veterinären kan i ett tidigt skede kontakta SVA för samråd om misstanken.

Om det finns en misstanke att ett fall av allvarlig smittsam djursjukdom har inträffat, ska en veterinär som är utsedd av Jordbruksverket omedelbart göra en undersökning och provtagning för att fastställa sjukdomen. SVA lämnar instruktioner om provtagning till den utredande veterinären. Skyddskläder, provtagningsmaterial och förpackningsmaterial får veterinären inledningsvis från länsstyrelsen. Instruktioner om hur skyddskläder och övrig epizootiutrustning ska användas finns i respektive del av utrustningen. Länsveterinären är ansvarig för att utrustningen lämnas ut.

Veterinären ska instruera djurhållaren om vilka smittskyddsåtgärder som ska vidtas för att förhindra att smitta sprids. På så sätt förbättras möjligheten att stoppa smittan om misstanken senare bekräftas genom provsvar.

Spärrförklaring eller beslut om restriktioner

En veterinär som vid undersökning av djur på god grund misstänker ett fall av allvarlig smittsam djursjukdom ska besluta om spärrförklaring. I vissa fall kan Jordbruksverket ha beslutat om restriktioner innan veterinären kommer ut. Då behöver veterinären inte spärrförklara anläggningen. Syftet med spärrförklaringen och restriktionerna är att förhindra att smittan sprids från anläggningen eller området. Dessutom är syftet att förhindra att smitta sprids inom en djuranläggning och då särskilt mellan stallar eller mellan avdelningar inom ett stall. Genom att motverka spridning inom en besättning motverkar man att det blir en förökning av smittämnet.

Spärrförklaring innebär ett förbud mot att besöka, lämna eller göra transporter till eller från den anläggning eller det område där ett fall av en allvarlig smittsam djursjukdom misstänks förekomma. Förbudet gäller i den omfattning som behövs för att motverka smittspridning.

En spärrförklaring behöver inte omfatta en hel anläggning utan ska bara gälla det område där smitta misstänks finnas. En anläggning kan vara mycket stor, och det kan finnas sidoanläggningar och utgårdar där det inte finns anledning att misstänka den allvarliga smittsamma djursjukdomen. Dessa ska i så fall inte omfattas av spärrförklaringen. Veterinären ska förklara vad spärrförklaringen innebär för aktören eller den som ansvarar för driften i anläggningen.

I EU-regelverket finns åtgärder för sjukdomsbekämpning som ska utföras vid misstanke om en förtecknad sjukdom. För A-sjukdomar är åtgärderna desamma oavsett vilken A-sjukdom det gäller. Vid misstanke om sjukdom i kategori B eller C finns krav på olika åtgärder beroende på sjukdom.

Vissa åtgärder finns dessutom i vårt nationella regelverk. Även vid misstanke om sjukdom i kategori D (exempelvis mjältbrand) kan Jordbruksverket besluta om nationella åtgärder.

Restriktionszoner och rapportering

Skyddszon och övervakningszon

Så snart förekomst av en A-sjukdom enligt AHL är fastställd, måste Jordbruksverket upprätta en restriktionszon kring den drabbade anläggningen. Även vid andra allvarliga smittsamma djursjukdomar kan det vara nödvändigt att upprätta en restriktionszon. Restriktionszonen indelas i en skyddszon, närmast platsen där sjukdomen har brutit ut, och utanför skyddszonen en övervakningszon med en större radie.

I skydds- och övervakningszonerna gäller förbud mot transporter av djur eller varor till, från eller inom områdena. Det kan också finnas andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor inom områdena. Det är Jordbruksverket eller en länsstyrelse som beslutar vad som gäller inom respektive område.

Skyddszonen ska enligt EU-lagstiftningen i de flesta fall vara minst 3 kilometer runt den smittade anläggningen och övervakningszonerna ska vara minst 10 kilometer runt den smittade anläggningen Jordbruksverkets beslut om områdets storlek baseras på vilken allvarlig smittsam djursjukdom det rör sig om. Vid utbrott afrikansk hästpest gäller till exempel att skyddszonen ska vara minst 100 kilometer runt smittförklarad plats och övervakningszonen ska vara minst 150 kilometer runt smittad anläggning.

Inom en skyddszon ska en veterinär som Jordbruksverket utser göra minst ett besök på de anläggningar som har mottagliga djur och undersöka djuren kliniskt i den utsträckning det är möjligt. I övervakningszonerna görs motsvarande besök i ett urval av anläggningarna.

Vattenområden vid allvarlig smittsam fisksjukdom

Om en allvarlig smittsam fisksjukdom konstateras i en fiskodling ska en veterinär som Jordbruksverket utser hälsokontrollera fisken i fiskodlingar som ligger nedströms i samma vattenområde som den smittade anläggningen. Jordbruksverket bestämmer i vilken omfattning detta ska göras.

Nationellt förbud mot djurförflyttningar

Om Sverige drabbas av en mycket allvarlig smittsam djursjukdom, till exempel mul- och klövsjuka, kan det vara nödvändigt att initialt införa ett totalt förbud (så kallad standstill) mot alla djurförflyttningar i landet. Standstill syftar till att begränsa smittspridning i ett initialskede av ett utbrott, innan en överblick över smittläget finns.

Regionalisering

Om vi får ett utbrott av en allvarlig smittsam djursjukdom i landet är det högst sannolikt att det påverkar Sveriges handelsmöjligheter med andra länder utanför EU. Genom regionalisering bekämpar man smittan inom en region med restriktioner och andra regioner kan betraktas som fria. Det är då viktigt att ha kartlagt smittkedjan inom landet – det är först då situationen kan sägas vara under kontroll. Syftet med regionalisering är framförallt att upprätthålla handel trots ett utbrott.

Rapportering till andra länder

Ett bekräftat fall av en allvarlig smittsam djursjukdom ska rapporteras av Jordbruksverket inom 24 timmar till

• ADIS (EU:s Animal Disease Information System)
• WAHIS (OIE:s World Animal Health Information System)

Eftersom utbrottet kommer att påverka Sveriges export av vissa djur och djurprodukter, informerar Jordbruksverket också

• EU-kommissionen
• myndigheter i de tredje länder som är aktuella för exporter via CVO
• officiella veterinärer (som bland annat skriver exportintyg) förordnade av Jordbruksverket.

Smittspårning

För att kunna begränsa ett utbrott av en smittsam djursjukdom är det nödvändigt att smittspåra för att ta reda på var smittan har kommit ifrån och var den kan ha spridits till. Det är viktigt att ha kunskap om den aktuella sjukdomens epidemiologi för att fokusera utredningen på relevanta spridningsvägar och tidsperioder. Läs mer i stycket epidemiologi under respektive sjukdom.

En veterinär får i uppdrag av Jordbruksverket att göra en smittutredning på gården för att samla in information om samtliga relevanta kontakter under en viss tidsperiod kopplad till sjukdomen. Ingående kontakter representerar möjliga spridningsvägar som kommit till anläggningen och som är relevanta för smittspårning bakåt. En kontakt kan vara både ingående och utgående om det t.ex. är en besökare som besöker flera gårdar på sin runda. Utgående kontakter är sådant som lämnar gården och som är intressant att smittspåra framåt.

Veterinären ska dokumentera smittutredningen. Blanketterna EPI 11a, EPI 11b med checklista och EPI 11c är bra stöd för en fullständig smittutredning.

EPI-blanketter Länk till annan webbplats.

SVA:s epidemiologer fastställer tidsfönster för att spåra ingående och utgående kontakter baserat på tidpunkten för när symptom noterades i besättningen, inkubationstid och utsöndringsperiod för det aktuella smittämnet. Att fastställa ett tidsfönster är viktigt för att identifiera och prioritera ingående och utgående kontakter. SVA kan också hjälpa till med att utifrån sjukdom tydliggöra vilken typ av kontakter som är relevanta att utreda.

Smittutredningens grundpelare är en grundligt genomförd intervju med djurägaren eller annan person med kunskap om flöden till och från besättningen. Det kan vara en utmaning att få fram all information som behövs i en utbrottssituation när alla är stressade och djurägaren kanske drabbas av krisreaktioner och chock.

Avlivning

Många allvarliga smittsamma virussjukdomar hos djur karakteriseras av att det sker en kraftig förökning av viruset och virusutsöndring hos de levande djuren. Därför är det av högsta prioritet i bekämpningsarbetet att djuren avlivas utan dröjsmål om det rör sig om en sådan sjukdom.

Avlivning i samband med epizootibekämpning kan vara en utmaning och kräver god beredskap för att det ska genomföras med gott smittskydd, djurskydd och arbetarskydd. Vid bekräftat fall av en allvarlig smittsam djursjukdom avlivas oftast hela besättningen på anläggningen, så kallad stamping-out. Eftersom utvecklingen går mer och mer mot storskalig produktion och stora besättningar krävs tillgång till stora resurser med kort varsel för att genomföra avlivningen.

En svårighet är att avlivningen ofta måste utföras på gården eftersom transport av de levande djuren till ett slakteri kan medföra smittspridning. Avlivningen behöver dessutom oftast vara oblodig eftersom avblodningen kan utgöra en smittrisk.

Här listas några av de oblodiga avlivningsmetoder som kan vara aktuella att tillämpa vid besättningsavlivning som en del av epizootibekämpningen. Flera av metoderna ställer höga krav på kompetens hos utföraren och är inte godkända avlivningsmetoder i normalfallet. Det är Jordbruksverket som fattar beslut om avlivning inklusive vilken metod som ska användas. Vägledningar för val av avlivningsmetod och detaljerade rutinbeskrivningar för de olika metoderna finns hos Jordbruksverket.

Fjäderfä

• Gasning med koldioxid i stallet eller i tät behållare, till exempel container.
• Bedövning genom slag i huvudet, med fågelbultpistol eller elektricitet och avlivning med halsdislokation.
• Injektion med narkosmedel.

Klövbärande djur

• Bedövning med bultpistol och avlivning med hjärnstamsond ”pithing”.
• Elbedövning (ström leds genom hjärnan) och elavlivning (ström leds genom hjärtat).
• Injektion med narkosmedel.
• Bröstskott på distans kan tillämpas i undantagsfall om djuren inte går att hantera på ett säkert sätt.

Regler som ska tillämpas vid besättningsavlivningar finns i EUs förordning om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, samt Jordbruksverkets föreskrift och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur. Se Veterinära författningshandboken.

Veterinära författningshandboken Länk till annan webbplats.

Läs mer:

Humane Slaughter Association, Storbritannien Länk till annan webbplats.

Värdering

När beslut fattas med stöd av epizootilagstiftningen om avlivning av djur, har djurägaren rätt till ersättning för förlorat djurvärde. Värdering ska därför göras av de djur som avlivas. Värderingen blir underlag för Jordbruksverkets beslut om ersättningens storlek. Värderingen ska göras av värderingsmän som Jordbruksverket utser efter förslag av länsstyrelsen.

Kadaverhantering

Bortskaffande av döda djur och annat avfall från ett utbrott av en allvarlig smittsam sjukdom ska göras med hänsyn till smittskydd, miljö, ekonomi, lagstiftning inom dessa områden och praktiska
förhållanden.

I första hand hämtas kroppar av döda och avlivade djur (kadaver) och förbränns vid en godkänd destruktionsanläggning. Kadaver kan också förbrännas i en mobil anläggning, grävas ned i en
epizootigrav eller eldas över öppen låga.

Sanering

Sanering har stor betydelse för att bekämpa en allvarlig smittsam djursjukdom. Syftet med saneringen är att stoppa smittspridning och minimera risken att nya djur som sätts in i anläggningen återsmittas från miljön. Avlivade djur, djurprodukter, foder, gödsel och liknande tas om hand så att de inte sprider smitta. Vid behov bekämpas även skadedjur.

För flera av epizootisjukdomarna finns regler på EU-nivå som styr hur saneringen ska göras. Baserat på EU reglerna, förutsättningarna på gården, aktuellt agens med mera, ska den veterinär som Jordbruksverket utser utarbeta en saneringsplan för arbetet.

Preliminärdesinfektion

Aktören ansvarar för att en första preliminär rengöring och desinfektion görs enligt Jordbruksverkets instruktioner. Preliminärdesinfektionen utförs i två steg. Som första steg sprayas djurkropparna med desinfektionsmedel innan de transporteras för destruering. Som andra steg sprayas djurutrymmen - väggar, golv och inredning där djuren stått samt andra delar av byggnader, gårdsplaner eller utrustning som kan vara kontaminerade. Medlet ska lämnas kvar att verka under minst 24 timmar för A-sjukdomar, eller så lång tid som Jordbruksverket bestämmer för andra allvarliga smittsamma djursjukdomar.

Gårdsbesök

Kort efter avlivningen (om sådan ska utföras), och efter en första desinfektion av djuranläggningen, kan Jordbruksverket organisera gårdsbesök. Representanter från Jordbruksverket, SVA, Länsstyrelsen och kommunen samlas på den smittade djuranläggningen. Syftet med gårdsbesöket är att kartlägga och samla in information om gården. Gårdsbesöket är inte ett krav i lagstiftningen, men informationen från gårdsbesöket utgör ett viktigt underlag för beslut om saneringsplanen där även avfallshantering ingår. Gårdsbesöket är också ett sätt att få en bra kommunikation och förståelse mellan aktören och övriga parter, och att förtydliga rollerna i saneringsarbetet.

Saneringsplan

Smittrening av en anläggning ska ske enligt en saneringsplan. Jordbruksverket utser ansvarig veterinär som ansvarar för att ta fram saneringsplanen. Den innehåller de åtgärder som Jordbruksverket beslutat ska utföras för att smittrena anläggningen, och ska dessutom utgöra en praktisk vägledning för djurhållare och/ eller saneringsföretag att utföra arbetet.

Syftet med saneringsplanen är att säkerställa att anläggningen smittrenas effektivt (avseende både smitta och kostnader) och i enlighet med lagstiftningen. Viktigt är också att planen och dokumentation av arbetet utgör underlaget för beslut om ersättning till djurhållaren. Det är bara åtgärder som finns med i saneringsplanen som djurhållaren kan få statlig ekonomisk ersättning för.

Det finns alltså flera skäl att vara noggrann i utformningen av en saneringsplan. Den ansvariga veterinären ska jobba fram saneringsplanen i samråd med verksamhetsansvarig på anläggningen, SVA, Jordbruksverket och länsstyrelsen. Saneringsplanen beslutas av Jordbruksverket.

Slutlig rengöring och desinfektion

Slutlig rengöring och desinfektion är de delar av saneringsprocessen som genomförs efter preliminärdesinfektionen. Här går arbetet in i en lugnare fas där utredande veterinär har tid att redogöra för saneringsplanen och planera saneringsåtgärderna tillsammans med djurägaren, myndigheter och eventuellt ett saneringsföretag. Rena och orena zoner identifieras, och mellan zonerna etableras hygiengränser så att inte rena delar kontamineras under saneringens gång.

Den ansvariga veterinären godkänner avslutad sanering.

Nödvaccinering

Djur får inte vaccineras mot de flesta allvarliga smittsamma djursjukdomarna, eller behandlas förebyggande på annat sätt, om inte Jordbruksverket i särskilda fall beslutar annat.

Jordbruksverket kan besluta om vaccination som komplement till bekämpnings- eller skyddsåtgärder om en allvarlig smittsam djursjukdom har konstaterats och kan antas få stor spridning. Men det är viktigt att antikroppar efter vaccinationen inte stör provtagning för att hitta djur som har antikroppar efter att ha smittats.

Om vaccination tillämpas finns det regelverk för hantering av vaccinerade djur och produkter från vaccinerade djur.

Ersättning

Vid ett utbrott av en sjukdom som omfattas av epizootilagen där Jordbruksverket ingriper och fattar beslut om olika åtgärder, restriktioner och krav har djurägare rätt till ersättning för kostnader och förluster. Ersättningen är en viktig del för att snabbt kunna bekämpa sjukdomen.