West Nile fever

West Nile virus drabbar främst fågel, människa och häst, men viruset har även påvisats hos flera andra djurarter, till exempel hund, kanin, get, får, ekorre, fladdermöss och katt. Bland fåglarna så är det framförallt kråkfåglar som blir kliniskt sjuka. De flesta andra arter är subkliniska bärare av viruset.

Inkubationstid: 5–15 dagar.
Hästar får en mycket låg viremi och de allra flesta drabbas enbart av subklinisk sjukdom. Klinisk sjukdom (encefalit/myelit) visar sig som depression och aptitlöshet tillsammans med en eller flera av följande symtom; feber, ataxi, svaghet, cirkelgång, omotiverat vandrande med mera.

Alla fåglar kan infekteras med West Nile virus men kliniska symptom är vanligare hos vissa fågelarter än andra. Vilka specifika symptom som fåglarna utvecklar styrs också i hög grad av vilken fågelart det är och variationen är stor. Tecken på WNV infektion hos vissa fåglararter kan vara ospecifika symptom med inappetens, nedsatt allmäntillstånd, svaghet och avmagring. Vissa arter drabbas av olika typer av neurologiska symptom som till exempel ataxi, förlamning, tremor, nystagmus, cirkelgång, synrubbningar och kramper . Mortaliteten bland olika arter varierar också och hos t.ex. kråkfåglar är mortaliteten hög.

De flesta infekterade människor insjuknar inte alls, några drabbas av influensaliknande symtom med feber och värk i huvud och kropp. Cirka en person av 150, främst äldre, drabbas av encefalit eller meningit med hög feber, nackstelhet, desorientering, paralys, tremor, muskelsvaghet, koma och ibland slutligen död.

West Nile virus tillhör genus Flavivirus, familjen Flaviviridae som är små enkelsträngade RNA-virus. Närbesläktade virus är Japansk encefalitvirus, Murray Valley encephalitisvirus och St Louis encephalitisvirus.

Flavivirus är höljeförsedda och därmed känsliga för
fettlösande rengöringsmedel och de flesta desinfektionsmedel.

West Nile virus diagnostiseras med hjälp av serologi, histopatologi på hjärnvävnad och virusisolering eller PCR.

• Andra virala encefaliter hos häst
• Rabies
• Tetanus
• Botulism
• CNS-formen av EHV-1
• Borna
• Det finns även andra vektorburna zoonotiska encefalitvirus som kan smitta hästar såsom Murray Valley encephalitis och St. Louis encephalitis

Rabies

West Nile virus ger en ospecifik bild av viral encefalit/myelit hos drabbade hästar. Makroskopiska fynd är ovanliga och när de förekommer är de begränsade till CNS.

Fåglar med West Nile virus infektion kan uppvisa ett brett spektrum av makroskopiska och mikroskopiska lesioner. Tecken som rapporterats är avmagring, blödningar/petechier i inre organ, förstorad mjälte och lever, plenomegaly, hepatomegaly, blekt myokard, lever, mjälte och njurar.

Histologiska förändrignar förekommer i CNS, hjärta, mjälte, lever och njurar.

Fåglar fungerar som reservoarer och olika typer av myggor, bland andra Culex, som vektorer. Eventuellt kan andra blodsugande insekter också fungera som vektorer. Infektionscykeln går mellan fågel och de blodsugande myggorna, som ibland även smittar människor och hästar. Människor och hästar får dock så låg virushalt i blodet att de fungerar som slutvärdar. Man har däremot sett smittspridning på människa vid blodtransfusioner, organdonationer, amning och transplacentalt. Vissa fågelarter utsöndrar virus i olika typer av sekret och exkret och kan smitta andra fåglar horisontellt. Utbrott av WNV följer myggsäsongen.

WNV kontrolleras främst genom vektorbekämpning och förändrat beteende så att myggbett undviks. Hästvaccin finns. Sentineldjur, både fjäderfä och hästar, används för att förekomma eventuella utbrott hos människa.

West Nile fever har aldrig rapporterats från Sverige, men eftersom symtomen kan likna många andra virussjukdomar är det möjligt att enstaka fall hos hemvändande svenskar inte diagnostiserats.

Sjukdomen överförs till människa via flera olika myggarter. Under utbrottet i USA har man även dokumenterat humansmitta via blodtransfusion och organtransplantation. Sjukdomen kan inte spridas direkt från människa till människa, eller från häst till människa.

Inkubationstiden anges vanligen vara mellan 3–6 dygn.

Sjukdomen hos människa kan yttra sig på flera olika sätt och ibland uppträder inga symtom överhuvudtaget. Sjukdomen är ofta lindrig med influensaliknande symtom som feber, huvud- och muskelvärk. I ungefär hälften av fallen ses också ett rödflammigt utslag. Ibland (färre än 15 % av fallen) är dock sjukdomen allvarlig med tecken på hjärnhinneinflammation eller hjärtmuskelinflammation (myokardit). Vid de utbrott som beskrivits på senare år har dödligheten hos dessa varit ganska hög, mellan 5 och 10 %. De flesta av de lindrigare sjuka fallen tillfrisknar inom en vecka.

Sjukdomen är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och ska anmälas till smittskyddsläkare i regionen samt till Folkhälsomyndigheten som viral meningoencefalit. Fall av West Nile feber ska dessutom rapporteras till ECDC samt enligt internationella hälsoreglementet.

Vid senare års utbrott har man riktat åtgärderna mot att bekämpa myggorna. Vid utbrottet i New York utfördes en omfattande bekämpning genom sprejning av insektsmedel från helikopter. I ett försök att bryta en epidemi i Israel avlivades 8000 misstänkt smittade gäss.

Centers for Disease Control and Prevention, CDC (USA) om West Nile virus Länk till annan webbplats.

West Nile virus (WNV) är spridd i Afrika, delar av Asien, Ryssland, Europa, Australien och Nordamerika.

Första gången West Nile Virus (WNV) isolerades var hos en febersjuk kvinna i Uganda 1937. Virusets epidemiologi beskrevs första gången i Egypten på 1950-talet. Under ett utbrott på äldre patienter i Israel 1957 upptäckte man för första gången att viruset orsakade meningoencefalit hos människa. Under tidigt 60-tal kom de första rapporterna om sjukdom på häst i Egypten och Frankrike. 1999 kom sjukomen till USA där den gav encefalit på människa och häst. Det amerikanska utbrottet började i New York och tros ha kommit in i landet med en flygplanspassagerare. Sedan spreds West Nile-viruset över hela USA och Kanada öster om Klippiga bergen. Både hästar, människor och fåglar, framför allt kråkfåglar, drabbades.

Det finns teorier om att Alexander den store dog 323 f Kr av WNF-encefalit.