Mul- och klövsjuka är enzootiskt förekommande i stora delar av världen. Australien, Nya Zeeland, Japan, Central- och Nordamerika och Stillahavsöarna är fria regioner. Japan hade dock ett utbrott 1999. Efter bekämpande återfick man status som fritt hösten 2000. Senaste utbrottet i Sverige var i mitten på sextiotalet. I Danmark hade man ett utbrott omfattande 22 gårdar 1981– 82. Inom den Europeiska Unionen har man framgångsrikt bekämpat sjukdomen och vaccination är inte längre tillåtet inom EU. Under 1996 hade man i Europa utbrott i Grekland och på Balkan, och 2000 fick man ett nytt utbrott i Grekland, nära gränsen mot Turkiet. Under 2000 rapporterades också ett flertal utbrott i Afrika, Sydamerika och Asien.

Under våren 2001 drabbades England av ett massivt utbrott av mul- och klövsjuka. I samband med detta utbrott spreds sjukdomen även till Irland, Nederländerna och Frankrike där den dock inte fick någon större spridning. Utbrottet i England började i februari och det sista fallet, av totalt 2030 smittade besättningar, påvisades i slutet av september 2001. Mer än 4,2 miljoner djur avlivades, varav 580 000 nötkreatur, 3,5 miljoner får, och ca 150 000 svin. I augusti 2007 drabbades Storbritannien återigen av mul- och klövsjuka. En vaccinstam, O 1 BFS, som visade sig komma från Pirbright där både vaccinföretaget Merial och EU:s referenslab är belägna, smittade åtta gårdar i Surrey. Utbrotten kom i två faser och lagda restriktionszoner hann hävas i fyra dagar innan nya smittade djur påträffades. Förflyttning av djur är den troliga orsaken till de senare utbrotten medan man fortfarande är oklar över hur virus spreds från Pirbright.

För aktuell statistik se OIE.