Aerosolsmitta ger vanligen upphov till primära förändringar i lungor och lunglymfknutor, medan oral smitta ger förändringar i lymfoid vävnad i digestionskanalen. Mykobakterierna tas upp av makrofager på infektionsplatsen. Mykobakterier kan överleva och tillväxa intracellulärt i makrofager. Genom att sammansmältning mellan fagosom och lysosom förhindras undgår bakterierna att avdödas. När makrofagerna dör frisläpps produkter som stimulerar till ett inflammatoriskt svar vilket drar till sig fler makrofager från blodet, vilka i sin tur kan bära med sig mykobakterierna till andra organ och sprida bakterierna. 

Makrofager innehållande växande mykobakterier aggregerar i organ och i lymfknutor tillsammans med andra leukocyter. Allteftersom aggregaten växer uppstår hypoxi i mitten vilket ger upphov till en central nekros. Samtidigt uppstår s.k. Langhanska jätteceller, med flera kärnor i halvcirkel längs cellens ena sida. Granulomet tillväxer sakta och nekrosen tilltar i storlek. Äldre granulom omges vanligen av en bindvävskapsel och kan vara förkalkade i mitten. Dessa granulom karaktäriseras av en central nekros omgiven av epiteloidceller, lymfocyter och enstaka granulocyter samt Langhanska jätteceller med mykobakterier och är typiskt för den histologiska bilden. Mykobakterierna syns tydligast efter s.k. syrafastfärgning. Makroskopiskt ses tuberklerna som kasseösa abscessbildningar i organparenkym eller lymfoid vävnad. Ibland kan förkalkningar kännas när man skär i förändringarna. Hos vissa djurslag, ex. hjort, förekommer även mer variga abscesser.

Tuberkler i lunga och lymfknuta
Bildkälla: Dr.G.Wobeser, Canadian Cooperative Wildlife Health Centre / CFSPH