Provtagning och diagnostik
Vid perakuta eller akuta fall kan antigen påvisas i vävnader med hjälp av t.ex. immunofluorescens, ELISA eller PCR. Virus kan isoleras genom odling i cellkulturer. Lämpliga prover kan utgöras av mjälte, lymfknutor, tonsiller, lever, njure, lunga och blod med antikoagulantia. Blod samlas i tidigt febrilt stadium för påvisande av virus.
Påvisande av antikroppar med indirekt immunofluorescens, immunoelektroosmofores eller ELISA är användbart främst vid misstanke om kroniska fall eller för övervakning av sjukdomsläget.
Eftersom diagnostiken fortl öpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.
Provtagning och diagnostik styrs av EU-direktiv (2002/60/EC) och kommissionsbeslut (2003/422/EG)
Provtagning
Epizootihandboken (SJV) Kap18 Provtagning, provtransport och epizootiutrustning
