Provtagning och diagnostik
Från infekterade individer kan virusnukleinsyra påvisas i serum, blod och vävnader med hjälp av PCR, och levande virus kan isoleras genom odling i cellkulturer. Lämpligt provmaterial på levande grisar med symtom är serum eller blod och på döda djur mjälte, lymfknutor, tonsiller, och njure.
Påvisande av antikroppar med ELISA eller indirekt immunofluorescens är användbart främst vid misstanke om kroniska fall eller för övervakning av sjukdomsläget.
Eftersom diagnostiken fortlöpande utvecklas är det angeläget att SVA alltid kontaktas för att få aktuell information om provtagning och undersökningsmaterial.
Provtagning och diagnostik styrs av EU-direktiv (2002/60/EC) och kommissionsbeslut (2003/422/EG)
Provtagning
Epizootihandboken (SJV) Kap18 Provtagning, provtransport och epizootiutrustning